Det regnar ute. Sådär rakt ner.

Sommarregn.

Det låter helt underbart. Och luktar gott.

Hoffe spelar ur högtalarna, och allt annat förutom regnet och tangenterna är
tyst. Det är som att världen stannat upp för en stund.
Trots att det bara är i min längenhet.

Det känns så ensamt när man haft sällskap så många dagar. Trots att jag
hade det till för bara några minuter sen.

Men regnet låter underbart.

/Victoria.