Ni vet när man får syn på någon, någon som har det där extra. När det
blir sådär omöjligt att slita blicken från honom.

Och när man väl gör det, enbart för att inte se helt efterbliven ut, och sedan
tar upp blicken lite i smyg igen, och ser att han håller blicken kvar. Att
hans fina ögon glittrar till och leendet charmar en direkt.

Ja, men ni vet, när man träffar någon som får en att le för flera dagar
framöver.

Samma plats, samma tid igen? Ja det tycker jag.

Det värsta är att jag vet precis var jag kan hitta honom igen..om man bara
skulle börja våga..