Inte haft någon motivation till att skriva, inte ens haft en tanke att kladda ner.
Kanske visar vilken kass helg jag haft, för skriva, ja det är något jag tycker
om. Brukar ha lätt för att uttrycka mina känslor i skrift och får lätt ner mina
tankar på papper. Sen håller jag dock bloggen på en relativ allmän nivå, och
låter hellst bli att skriva ner alla inre konfilkter. Men jag tycker att jag borde
haft något att skriva ner, något litet. Förvånande.

Helgen har, som jag nämnt, inte varit den bästa. Tycker det är så underbart
hur vissa har ett så omoget pyske vid en så hög ålder. Skrattretande, ja,
skrattretande är det rätta ordet. Det värsta är att det lyckades göra mig så
otroligt förbannad. Arg.

Med en så dålig start på helgen är det svårt att få upp gnistran igen. Och, nej
vanligtvis är jag absolut inte långsint. Brukar oftast kunna släppa allt bara någon
timme senare, men nu gick det förlång. Lördagen spenderades hur som hellst
mesta dels hemma, men även en del hos frugan. Det var skönt. Sovsällskapet
gjorde även det, det lite bättre.

Idag, söndag, började med ett förjävligt morgonhumör. Riktigt illa var det, och
det höll i sig fram tills en liten sovstund nu på kvällen. Vaknade t.o.m med ett
leende på läpparna. Underbart! Dock höll det i sig i ungefär en halvtimme.
Trots det dåliga humöret har jag hunnit övningsköra och skrivit en presentation.
Även ordnat lite småsaker också.

Dagens höjdpunkt, som faktiskt är det enda som varit bra under hela dagen, var
telefonsamtalet med Sara. Ja om det är någon som kan få en att skratta hysteriskt
under en längre tidsperiod så är det hon!