Izza tog i ett inlägg upp detta med vänner och relationer. Ett ämne som berör
iprincip alla på ett eller annat sätt. Har man inte varit i en relation själv, så har
man sannolikt sett på utifrån, ur perspektivet som vän.

Jag vet att det är fullt möjligt att hitta en balans som passar både pojkvän,
vänner och sig själv.
Bara man tänker efter och inte försummar.

Har nämligen vänner som både lyckats, och misslyckats på den här fronten.
(Personligen anser jag mig alltid hittat en relativt bra balans?? Men det är
kanske så alla tycker om sina relationer.)

Väljer man att inte höra av sig, väljer man att alltid säga nej, involverar man
inte sina vänner i tankar och funderingar. Ja, då försvinner vännerna tillslut.
Man slutar helt enkelt bry sig när personen i fråga bara väljer sin nya kärlek.

Man kan inte bara anta att kompisarna finns kvar. Alla relationer kräver
underhåll.

Izza menar även att tiderna förändras, och självklart gör de det. Men tillskillnad
från henne har jag fått mer tid över till vänner och nöje när jag t.ex. gått från
skola till jobb. Jag TAR mig mer tid för mina vänner då jag vet att engagerar
jag mig inte. Försvinner dessa relationer, och det är det sista jag vill!

(Missförstå mig rätt, de kompisarna man hade i samma skola såg man mer,
om man ser till tid. Men relationen underhölls inte på samma plan som nu.
Under skoltiden kändes det t.ex. inte lika viktigt att en fika, då man ändå sågs
var eviga dag. Relationen uppskattades inte till samma grad.)

Att gå från singel till flickvän/pojkvän handlar om precis samma sak, man får
TA sig tid för vänner. Planera in kvalitetstid. En pojkvänner behöver inte få
alla dagar i veckan. Ibland får även han avstå, precis som vännerna får avstå.

Allt handlar om balans, att ge alla tid. Och framför allt, ge sig själv tid med
sina vänner!

Sen är det inte fy skam att få alla att umgås tillsammans.

Observera att jag inte menar perioden då man precis träffats och är alldeles
nykär. Rulla fram tankarna tills allt blivit vardag.

/Virraan.