Tänkt på hur bra jag mår nu, egentligen. Om man jämför med i höstas.
Ren avsky har jag mot hösten som var. Om någon skola kan få en att bli
helt förstörd är det KTH.

Efter sista tentan var jag helt apatisk. Satt på en buss upp till fjällen och
bara tittade rakt fram i 6 timmar. Somnade inte ens. Bara satt rakt upp
och ner och bara satt.
Vi hade så sjukligt mycket i ett helt onormalt tempo. Vi är nog inte mer
än hälften som är kvar, av alla som började i höstas.

Nu förstår jag när lärarnas första mening till oss var "ni är ungefär 50%
här inne som inte kommer klara det här året".
Mycket uppmuntrande ord när man satt där, första dagen i en skolbänk
efter 2 år utanför skolans väggar.

Men det har gått förjävligt bra. Klarat varenda tenta, med bra betyg!
Det känns mycket bra att höra till den skalan som är kvar, och faktiskt
har klarat det riktigt bra. Trots att man var helt trasig.

Det här halvåret är betydligt lugnare. En kurs mindre, inte lika många
examinationstillfällen. På både gott och ont.
Vet att i höst blir det lika jobbigt igen. Men nu kommer man att kunna reda
upp allt kaos på ett annat sätt.

Det blir ett kontrollerat kaos.
Man har ju gjort det en gång förut.

Jag är taggad igen. Riktigt, riktigt taggad.


/Victoria.